josefins

Igår träffade jag sofie. Först mötte jag henne vid Ica-hon skulle köpa chokladsås och muffinsformar. När hon hade gått hemifrån var hennes syster långt ifrån klar, så då tänkte smarta sofie att "då behöver jag ju inte ta med mig nyckel. Eller  mobil". Men, självklart har ju hennes syster gått redan och där står vi, och tittar in på nycklarna som ligger på hallbänken. Smart som jag är har jag förståss med mig mobilen.Så vi började med att ringa till hennes mamma. Inget svar. Efter det ringde vi till hennes pappa. Inget svar. Och till sanna kom hon inte ihåg numret. Då bestämmde vi oss för att ringa till hennes farmor, för att fråga om hon hade numret till Sofies syster, vilket hon hade. Vi ringde därefter sanna, och självklart-inget svar.



Det fanns bara en utväg (eller vi kom rättare sagt inte på något annat just då). Vi fick klättra in till uterummet genom fönstret. Vi la ut alla dynor som fanns där inne på golvet. Bara för att göra det extra "mysigt" hängde vi överkastet som hade varit ute för att vädras över oss med hjälp av stolar och grejer. Och så låg vi där: kalla och lite dystra. Det vi hade att överleva på var två klubbor jag hade i väskan och Sofies chokladsås. Över en timme senare hör vi dörren öppnas där inne, och in i vardagsrummet stiger hennes mamma in. Både jag och Sofie får glädjefnatt och slänger oss ut ur kojan. "Varför har ni byggt en koja med vårt överkast?" frågar Sofies mamma. Vad tror hon egentligen? "Nej vi bara kände för att bygga en koja och frysa ihjäl i uterummet"..

När vi tillslut kom in gjorde vi oss ett fotbad och kollade på One three hill. Så det löste sig tillslut!

kramar//Josefin


Förresten-trevlig alla helgons dag!