josefins

yeah, me and my skinnjacka, klänning, kofta och iPod. And like usual my mothers scarf.

Det är konstigt. Bra, men konstigt. Ibland när jag går hem från bussen efter skolan eller någon annan stund under dagen är jag obeskrivligt glad. Jag känner mig så...så lycklig, på något vis. Vet inte varför, det behöver inte vara något speciellt som har hänt. Men ändå går jag där och småler för mig själv.
Lite konstigt, mitt liv har inte direkt varit som en dans på rosor om man säger så. När mina föräldrar skilde sig när jag var 11 år brast allt. Hela mitt liv var förändrat och jag blev tvungen att ta hand om mig själv ganska mycket.
Var ofta, och kan fortfarande, vara glad på utsidan. Men inombords gråter jag.

Och där har ni min självbiografi,haha!

kramar, Josefin